TRIZ - En verktyglåda för innovativ problemlösning

”En genial lösning! Och enkel! Varför kom inte jag på den?”

”Om jag förstärker denna egenskapen så försvagas den andra. Detta får bli en bra kompromiss!”

”Det kanske finns andra sätt att lösa problemet på, men detta är en teknologi jag känner till. Jag kan ju inget om …”

Det stora flertalet av de produkter och processer som introdu­ceras idag är nya varianter av redan bepröv­ade kon­cept. Ofta har små förbättringar förts in, men väldigt sällan några revolu­tion­er­ande förändringar.

Till stor del beror detta på att de verktyg som normalt används vid produkt- och processutveckling är inriktade på att bidra till produkter/processer med ”rätt” kvalitet och funktionalitet. De bidrar dock väldigt lite till att skapa innovativa koncept och problemlösningar. Viljan att komma på något revolutionerande finns nog hos de flesta, men man förlitar sig då ofta på ”stundens ingivelse” eller ”brainstorming” som de enda metoderna för att generera nya idéer.

TRIZ är en ”verktygslåda” med metoder för inno­vativt konstruktionsarbete och problem­lös­ning. Metoderna är baserade på resultatet av mycket omfattande patentstudier.

 


(TRIZ är en akro­­nym för den ryska benäm­ningen ”Teo­rijz Rezhenija Izobre­tat­el´sk­ich Zadach”. En annan vanlig akro­nym är  TIPS,  ” the Theory of Inventive Problem Sol­v­ing”)

 

Till skillnad mot andra metoder för att utveckla och förstärka förmågan att finna kreativa lös­ningar, introducerar TRIZ systematiska me­to­der för inno­va­tiv konstruktion och utform­ning. Gen­om detta bidrar TRIZ till att minska gra­den av slump­­mäss­ighet i ­­pro­cesser för koncept­val och problem­lös­ning. Samtidigt kan TRIZ hjälpa en pro­blemlösare att höja graden av innovativitet och nytänkande i sina egna lös­ning­ar, även för mer komplexa problem.

 

TRIZ är en metod som under senare år börjat få allt större spridning och acceptans i svensk industri. Nu nämns den allt oftare i fackpress och forsk­nings­art­iklar som ett viktigt verktyg för pro­blem­lösning. (TRIZ har bl.a. beskrivits i tidningen Ny Teknik). I takt med att kraven på miljövänligare och mer hållbara produkter ökar i samhället omnämns TRIZ, framförallt i forskningsartiklar, allt oftare som en viktig metod för problemlösning och innovation. Speciellt beror detta på att en av dess styrkor är att försöka eliminera den typ av systemkonflikter som jakten på hållbarare produkter medför – att förbättra miljöprestanda utan att detta inverkar negativt på produktens funktionalitet och övriga prestanda.

TRIZ – Bakgrund och filosofi.

 Teorin för Innovativ Problemlösning, TRIZ, skap­ades av den ryske ingenjören G. S. Altshuller. Han påbör­j­ade i slu­tet av 1940-talet mycket omfatt­ande patent­ana­lyser för att försöka iden­ti­­fiera likheter, och likformiga mön­ster, mellan olika konstruk­tions­problem och de lös­ning­ar som lett fram till patent. 

Mer än femtio års studier runt om i världen har re­sul­t­­­e­rat i dels en förståelse för ursprungen till inno­va­tiva pro­blem men även till formu­lering av gene­rella prin­­­ciper för innovativ problemlösning och konst­ruk­tion. De viktigaste upp­täckterna, vilka till­samm­ans utgör basen för TRIZ, är:

  Alla tekniska systems utveckling är en regel­bunden och ständigt pågående process. Syste­men utvecklas mot att ge mer nytta till lägre kostnad och med mindre skadliga effekter.

  Tekniska produkter och system ut­veck­­las ofta genom att konflikter mellan motstridiga krav elimineras – t.ex. miljövänlighet kontra prestanda. Principerna för kon­flikt­lösning är gemensamma för alla tekniska områden. Att finna en innovativ lösning innebär att finna ett sätt att eliminera denna kon­flikt utan kompro­misser.

  Utvecklingen inom olika teknikområden på­verkar varandra. Detta medför att problem och lösningar återkommer i olika industri­grenar och vetenskaper.

  Innovationer erhålls när vetenskapliga effekter tillämpas inom andra områden än de där de först utvecklades. När man söker en innovativ lös­ning på ett problem finns därför ofta ett behov av att utnyttja kunskaper man själv inte har, d.v.s. kunskaper som ligger utan­för det egna verksamhetsområdet.

  Alla tekniska produkter och system utvecklas enligt bestämda mön­ster. Dessa mönster är ge­nerella och giltiga för alla tek­niska om­råden samt återkommer i olika industrigrenar och vet­en­skaper. Mönstren kan studeras och användas för att inno­va­tivt lösa problem men kan även användas för att förutspå hur tekniska system kommer att utvecklas i framtiden.

 Med dessa upptäckter som grund har olika metoder och verktyg för innovativ problemlösning tagits fram. Utvecklingen av TRIZ har på inget sätt avstannat. Mycket arbete läggs i dag bland annat på anpassning mot, och integration med, andra veder­tagna metoder som ”Värdeanalys” (VE), ”Quality Function Deployment” (QFD), ”Feleffekt­analys” (FMEA) med flera.

TRIZ-verktygen

TRIZ har genom åren utvecklats till en verktygslåda med redskap som, för problemlösaren, minskar be­ho­vet av bred och djup kunskap inom många skilda områden. De verktyg och hjälpmedel som ingår i TRIZ kan, beroende på tillämpning och använd­ningsområde, delas in i fyra kategorier; ”Analys”, ”Kunskap”, ”Analogi” och ”Vision”. 

I kategorin ”Analys” återfinns verktyg för pro­blem­­­analys. Bl.a. ingår hjälpmedel för pro­blem­definition och problemformulering samt metoder för invente­ring av tillgängliga resurser m.m. Gemen­samt för alla verktyg i denna kategori är att de syftar till att hjälpa problemlösaren att analysera och formulera sitt problem på många olika sätt för att därigenom finna nya infallsvinklar och en bra lös­ning.

I kategorin ”Kunskap” återfinns principer för att lösa konflikter och standardlösningar för att förbättra bristfälliga system. Dessutom ingår patent­beskriv­ningar från olika teknikområden, organi­se­rade enligt de inno­vativa principer som utnyttjats för att elimi­nera konflikter av det ena eller andra sla­get. Patenten kan utnyttjas som analogier för att illustrera app­licer­­barheten för utvalda principer och för att på så sätt underlätta problem­lösnings­processen. Dess­utom återfinns i denna kategori en sam­man­­­ställ­ning av fysika­liska och geometriska effekter jämte verk­tyg som pekar på de olika eff­ekter som kan utnyttjas för att åstadkomma det som önskas.

I gruppen ”Analogi” finns hjälpmedel i form av generiska principer och stan­dardlösningar för olika typer av problem. Dessa kan utnyttjas som hjälp i problem­lösningsprocessen.

 

Slutligen, i kategorin ”Vision” ingår me­to­der för framtidsanalys, bland annat analys med hjälp av så kallade ”s-kurvor” samt beskriv­ning­ar av tekniska systems utveck­lings­mönster och trender.

Att lösa problem och generera idéer med TRIZ

Hur skall man då veta vilka verktyg som skall an­vän­das och i vilken ordning? Det är viktigt att veta att många verktyg kan användas som helt fristående metoder för idé­gen­e­rering eller problemlösning. Vilka delar av TRIZ som bör ut­nytt­jas beror annars i hög grad på vilken typ av pro­blem man ställts inför – förbättring/optimering av ett redan existerande sy­st­em el­ler utveckling av ett nytt.

Vid förbättring av ett redan existerande system är det viktigt att först genomföra en ordentlig problem­analys, det vill säga att utnyttja ett (eller flera) av verk­tygen i kategorin ”Analys”. Ofta finner man re­dan under denna process en eller flera idéer. Om så inte är fallet kan man gå vidare med verktygen i ”Ana­logi”- eller ”Kunskaps”-kate­gorierna.

Om det problem man avser lösa består i att utveckla helt nya produkter eller koncept börjar man lämp­ligen med verktygen i ”Vision”-gruppen. När en ide genererats kan man sedan gå vidare enligt schemat i figuren ovan för att förbättra idén.